För min mamma var det naturligt att efter Andra världskriget hjälpa det lidande tyska folket. Och min mamma var definitivt inte antisemit. Jag har fått lära mig att älska det judiska folket.

Detta har på ett märkligt sätt påverkat mig i min inställning till staten Israel. Jag är skeptisk till bildandet av den judiska staten. Jag skulle hellre vilja veta varför de allierade inte bombade vägar, järnvägar till koncentrationslägren, än att Israel idag finns. Brist på bomber var det definitivt inte.

Nu finns Israel. Nu finns Hamas. För mig är båda uträknade. Om jag inte tänkte så skulle jag inte kunna se barn i ögonen.

Israel är en skam för judarna. Hamas är en skam för palestinierna.