Det är tragiskt hur du vaknar i kall svett och drömmer om att somna igen. Pillret, en önskan om inre frid, blir din tillflykt från gängkrigets skräck.

Jag vet att din själ är tumult och kavaljer. Vad har lockat in dig i detta spökaland, är det glimmande skatter eller maktens frestelse? "Pjäser blir till kungar efter de insätt att kungar har varit pjäser" är det så du tänker, vill du till toppen av hierarkin?, jag vill att du ska inse att du kommer behöva kriga vem du än är på schack bordet.

Jag är glad för att vi inte är samma, jag valde en annan väg att gå på.

Jag drömmer om att vara poet.
Vad utvinner du av livet? De frågade mig, svaret var kort.

Stora grejer, svarar jag dig. Har du någonsin funderat över katarsis? Så kort ord, men så oerhört stort bemärkelse.

Ingen är fullkomlig, men vi kan ständigt utvecklas och förbättra oss. Börja med att uttrycka dig med papper och penna istället för vapen och våld. Men vi glömmer bort det.

Det är väl bättre att spalta, emballera och sedan distribuera. Det säger du till mig, det är väl bättre träffa sin fiende och sänka natten i hans skrik och låta hans rädsla skära genom tystnaden, det kommer vara hans sista ögonblick.

Så patetiskt av mig att försöka ändra på dig, jag vill ju bara hjälpa, min vän.

Att gå i dina skor är en utmaning, du har vandrat mil efter mil i de mest besvärliga terränger. Jag kan bara föreställa mig dina sår och tvekar om jag ens skulle klara två steg i dina skor. Men samtidigt så har jag en fråga på hjärtat.

Varför valde du den vägen, min vän? Så mycket palaver om att vara affilierad eller certifierad i ett gäng, du borde jolla det här, försvinna iväg och aldrig come back.

Med samma ljudbildning, kan jag ställa dig till frågan om varför omgivningen av ormar ska säga vem du är. Du kan fråga mig, vem är du för att ifrågasätta mitt val? Jag är bara poet och jag krigar med papper och penna. Glöm inte att, jag är du men vi är inte samma.

Trots att du kanske säger att du är på toppen av världen, måste du komma ihåg att det bara finns en väg ner från toppen, och den rusar rakt ner.

Jag jämför dig med stjärna, som precis börja skina, Den har så mycket att erbjuda, men ett enda misstag kan släcka dess ljus.

Jag vill att du inser att du inte är mer än en marionett i en storslagen pjäs som heter allt eller inget.


Varför vill alla ha ledning i detta loppet?, Varför blir unga grabbar till offer?, Så mycket jag vill ha svar på, oändligt med frågor, är det verkligen bara gud som kan besvara?