Min vita varg,
jag bugar mig
för dina anor
vargens tid,
vargens banor
mina
visst är vi fria
inom gränser
ingens herre,
ingens slav
men ännu finns
nåt vildare,
en sav
som stiger upp
i dina ögon,
mina
ben som bär
över fjärden
mot en glänta
där en fälla
slog igen,
brand av längtan
som vi när
att bända brett isär
ett rostigt järn,
de av vilt blod täckta
låsta gångjärn
som skär,
ska vi bryta
bli till de
vi är.