Dörren ekar tom
och jag går in
bugar, här står jag
med all min historik
gamla strider
tomma strider
gammal svett
allting stelnat
även tiden, klockan
timern lyser rött
räknad ner till noll
jag sitter ner,
också ner på noll
och bugar mig igen
men ingen sensei,
ingen elev
ingen motståndare
som bugar djupt tillbaka
det är bara jag
och mig själv
jag kan slåss mot
är jag ens värd striden?
tomma tankar,
gamla tankar
med blicken stilla, fast
ser jag gapet
mellan sekunderna
allting framstår
som en långsamt fördröjd
evighet
inandningen innan slaget
är den kort, eller lång?
den osynliga tröskeln
mellan vinst och förlust
är omärkbar
och då finns inte längre
något gap att överbrygga
bara tomhet
har jag hittat
tomma tankars
centrum?
snart har timmen gått
har jag tagit fighten
eller gömt mig?
har jag vaknat
eller drömt mig?
jag bugar tyst mot klockan
alla tankar, alla strider
börjar här,
slutar här,
här på noll
så det fanns aldrig ens
en motståndare
att ta sig an
inget du, inget jag
det var min egen tomhet
jag slogs emot
och den striden
kan jag aldrig vinna
eller förlora.