Dikt av Julia Engström.

Strålande klarblått och gnistrande vitt.
Bländande sken i ansiktet mitt.

Ett ögonblick av ljus i den mörka natten.
Vi är törstande i öknen som äntligen får vatten.

Hon tittar sällan fram i dessa grå tider.
Ja solen hon väljer sina strider.

Det är inte ofta hon bryter sig fram mellan de fluffiga och vita.
Ett evigt grådask är det, på det kan man lita.

Men nu kom hon och förgyllde min dag.
Hon kom och besegrade mörkret i ett slag.