1

att återigen försöka hälla blod till former av ord, att språkekvilibristiskt utforska, upptäcka, avtäcka, nedteckna för att dokumentera och odödliggöra kärleken till skönheten. Må det så vara ord - givetvis, ty ”i begynnelsen var ordet” - eller toner, streck eller form, vatten eller skogssusande viskningar om det hoppfulla vi bara anar.

Språng ut i det okända som är steg på vägen mot en större förståelse av vad som bygger och vårdar, när och berikar. Handling underordnad innehåll, glädjen och experimentslustbejakandet det primära, det verkliga, det som bär och består.


2

Så stiger jag upp genom eterns löftesrika höjder och sätter mig på sängkanten. En ny dag gryr och vilar insjövattenslik utan en krusning på den stilla ytan. Potentialen är oändlig, kanske är det därför vissa tvekar, förskansar sig innanför comfort zones och invanda mönster.

Det första efter att ha stigit upp är initialt dock inget annat än vecken på ett lakan, intrikata spindelnätsaspirerande nätverk, vittnen om sömn och drömmar. ”Perchance to dream”, men inte längre, nu bidar dagen sin tid skogstjärnslik och spegelblank. Narcissusisk eller självbildsbärande, kanske är skillnaden hårstråbred, som det skrynkliga ursprung vi kommer från.

”a ritornar nel chiaro mondo” - sömnens obegripligt ogreppbara gobeläng än en gång upphängd i de stjärnstumma djup den sprungit ur.