När det snöar i Nanjing faller tystnaden över odlingar. Fram till en gata, sänker sitt stilla lod över palmer. Skördar sin skönhet.

Efter en fråga mellan två huvudstäder förstår jag: Ett av lik kantat herravälde håller skyfflar tunna. Här måste människan återuppstå igen och igen

Pagoden över hustaken har samlat sig i vitt. Den stumma träklockan kommer att resa inom mig över de mongoliska bergen; jag är trött på valda dödar,

och leder ur ordet rike

(jag arbetar just nu bl.a. igenom mina reseanteckningar)