Det är svårt att beskriva med ord vad du är för mig och varför. Det hade varit enklare om du kunde se igenom mig, känna vad jag känner i din närvaro liksom frånvaro.

Du är lika stark som första kärleken man inte riktigt fick, stark som ett drogberoende man inte riktigt tar sig ur.
Du fick mig att se om och första gången jag lade ögonen på dig, visste jag - att dig skulle jag ha.

jag var vilsen då, men aldrig med dig, du fick
mig att hitta hem. Känna mig hemma

När vi rann ut i sanden, låste jag in dig i en liten box och där blev du gömd tills du dök upp igen. Sanden sipprar ur mellan springorna.

Du dyker upp i mitt flöde och min själ fylls av frustration och längtan.
Hjärtat pulserar, blodet rusar, huden hettar.

Men jag för dig har alltid varit en tillfällighet.
Ett plåster, en tröst, för att bota din ensamhet och dina öppna sår för dem som har lämnat dig

Du är inte där än och du är inte den jag söker.

Säger du.

Det kanske stämmer, men du är värd all väntan.

För jag vet.