Hon växte upp vid havet,
utvunnen ur en salt låga
av krukmakarens händer.
Hon gillar centrerade saker,
men inte raka, inte jämna,
inte lätta som hennes katt.
Hon bodde i kylrummen i städerna
och arbetade för att lära känna dem
som ett litet barn lär sig ljudet av sitt namn.
En gång kom eld.
Det satte hennes bagage på gatan.
Det dödade hennes katt.
Hon gick vidare.
Grenarna sprack under kallt regn.
Bruna tegelstenar gömmer scener
av människor som träffats för första gången.
Rökstaplar pumpar ut sång och musik
för dansarna nedanför.
Det finns fyra sätt att läsa denna dikt:
från gatan, i elden, i en sång
eller på hennes händer
som formar rummets väggar av våt lera.