Även om hon matar mig med bitterhetens bröd,
Och sänker hennes tigertand ned i min hals,
Och stjäl min livsfläkt,
Så kommer jag att erkänna
Att jag älskar detta kultiverade helvete
Som utmanar min ungdom.
Hennes kraft rinner som tidvatten in i mitt blod,
Ger mig styrka att hålla mig upprätt mot hennes hat,
Hennes storhet sveper över mitt väsen
Som en översvämning.
Men när en rebell angriper kungen i hennes stad,
Står jag innanför hennes murar utan en strimla
Av skräck, illvilja, utan ett ord av hån.
Mörkt blickar jag in i de kommande dagarna
Och ser hennes makt och granitunderverk
Under beröringen av tidens felfria hand
Som ovärderliga skatter gömda i sanden.