Om jag skulle ge ut en diktbok
nångång
(nej, det kommer jag aldrig aldrig
att göra, men om)
då ska jag besöka alla bibliotek i landet
för att se ifall de har köpt in min bok.

Det har de.

Jag tar fram min bok och låtsas som om jag är vilken låntagare om helst.

Jag slår upp min bok på måfå
som man kan göra med böcker
då upptäcker jag att det är fläckar i den,
någon har spillt något där.
Då blir jag glad.
Sen ser jag hundöron på två ställen
då blir jag ännu gladare
för jag tänker att någon läst och blivit berörd.

Det räcker om en enda människa
fått sällskap och glädje av min bok
en stund vid sin kaffekopp
för att jag ska vara nöjd med mitt liv.