i en trädgård där jag går finns livet
det vaktar om sig med avskildhet och staket
trädgården är bestämd åt andra
den är naturlig, det är inte jag
jag försöker agera vålnad, går igen
formar ekosystem, biologisk mångfald
men jag är inte med
jag står utanför och tittar in
för jag är inte längre än del av det.
ordens svärd motar mig i grinden
lever på att se mig famla
efter en plats i den värld som jag levt livet i(på?)
men det är bara jag här nu
kan jag inte få komma in
i sammanhanget?

vi planterade, chronos vattnade, men det var Gud
(med stort G)
som fick det att dö