Draken blir indragen i grottan där han bor, trots att träden blomstrar för fullt därute i gläntorna. Han får vara så god att sätta sig i sin ena fåtölj av giftigt grön sammet, medan Grönluvan sjunker halvliggande ned i den andra fåtöljen av samma material. Det är nästan som att hon själv skulle ha ritat och möblerat grottan. Förundransfullt hur draken får plats att sitta mellan armstöden, med tanke på hans storlek och därtill svans!?! Grönluvan söker få sina undringar stillade, om vad Andy End har avhandlat i dessa esoteriska boktitlar. Dock vill hon inte låta bli att fråga om vardagligt personliga preferenser. Alltmedan dialogen kommer att likna en intervju som strax glider över i skådespel :

- Vad älskar du att sluka, mer än böcker och blommor??

- Träd tycker jag smakar gott, dessutom tämligen mättande!

- Trevligt, får man ta och testa till sommarn..! Såvitt några träd blir kvar i vår skog..?

- God chans, annars har drottningen en ofantlig trädgård att norpa ur.

- Absolut Andy! Händer det att du äter människor?

- Njä, inte många människor i varje fall, någon särskild emellanåt.

- Mhm, fler än en person per månad?

- Beror ju lite på, om vi pratar om professorer eller drottningar..?

- Vilken kategori skulle du helst sätta tänderna i..?

- Mjadu, de där fullmogna grönluvorna verkar vara hemskt goda?!

- Det är de. Fast finns bara en grönluva i den här skogen.

- Minsann, har du månne mött henne nångång?

- Titt som tätt faktiskt! Hon brukar dyka upp längs samma stigar.

- Aha, vad gillar Grönluvan att smaka på? Liljekonvaljlikör kan jag tro, kanske rhododendronsaft också?

- Låter gott! Är det nåt du har att bjuda på?

- Kan tänkas, fast måste först veta vad denna vackra varelse sysslar med annars då?

- Det händer att hon smyger in i grottor och konverserar med drakar.

- Låter spännande! Fast finns bara en drake i den här skogen.

- Minsann, har du månne mött honom nångång?

- Aldrig i livet! Jag skulle våga vadsomhelst utom ett dylikt möte.

- Menar du att den gamle draken är så himla farlig, eller varför?!

- Andy är snarast hur snäll somhelst, men när han väl börjat skriva en bok så finns det ingen ände på den.

- Och då blir även läsaren uppslukad?!

- Ingalunda, då blir läsaren bara spyfärdig.

- Nåväl, författarens ändlösa tankegångar kan väl ändå inte innebära någon verklig oändlighet..?

- Jodå, man kommer aldrig någonsin ut ur drakens bok. Det vill säga om man har färdats längre än ett kapitel in...

- Men om du sprutar eld på boken då, så den bränns upp?!

- Din dramatiska idé skulle förmodligen funka. Dock en drake som jag får blott begagna sin värmekälla gentemot utifrån kommande faror.

Vilken väg väljer vår kära vän som svar på dessa ordväxlingar...?

[blott tre alternativ följer hädanefter, för att avsluta på Ö i åttonde kapitlet som ger nio totalt]

U) Rusar ut ur grottan, med ungdomligt gungande energi i sina armars grenar och bens rötter. Grönluvan hoppas att Andy End ska flyga efter, ty hon känner varken rädsla för drakens lekamliga mäktighet eller hans insnöade hjärnspöken. Förväntan består bara i att få uppleva spirituell värme mot sin kropp inklusive hans kropp, medan vårens tid ännu råder.

V) Bevittnar hur varelsen vansinnigt sätter eld på hela sin bokhylla, ej blott enskild volym. Utan minsta sekunds väntan börjar hon gråta, ett vällande vattenfall som i bästa fall lyckas rädda hans vackra skrifter från att komplett försvinna. Detta våldsamma oväder lär på något vis övergå i ett väldigt vemod.

W) Vecklar fram sin tarotlek ur vårkappans innersta vrår, blandar och ber att draken ska dra ett kort, för varför han säger som han gör. Den lilla kvinnan vill få bekräftat från visdomlig källa, huruvida varelsens ord väller fram genom twistad tunga eller överensstämmer med världsordningarnas grund. I varje fall vill hon veta vilka verkligheter (i väsentligt urval) som får deras dialog att verka vibrera så bra.