Försöker pussla i mitt minne. Det är ungefär som att lägga ett 5000-bitars pussel. Saker jag minns och inte minns ska vävas samman till en text.

Igår skrev jag ut 144 sidor av noveller. Jag började läsa igenom och drabbades av akut paranoia och ångest, så jag bestämde mig för att ta medicinen lite tidigare och gå och lägga mig efteråt.

Jag blev sömnig och gick och lade mig i sängen med min svartpälsade bundsförvant. Jag tänkte att hoppa över kvällsmedicinen var en bra idé, men då kom jag på migsjälv med att tänka i de banorna jag gör innan jag hamnar på sjukhuset, så jag masade mig upp och ut i vardagsrummet och tog min medicin innan jag med dålig balans gick tillbaka till sängen.

Det är första gången jag kunnat bromsa mina symptom innan de går bärsärk.

Nu ska jag skriva.