Jag väver mina ord till en trasmatta att sätta fötterna på i livet. Dämpa ljudet från mina steg, så jag kan smyga runt med fula tankar som rymmer från min hjässa.

Det är inte mina tankar, men de huserar och tränger sig på för att sedan ljudligt ge sig till känna så att folk ska höra, men folk försäkrar mig om att de inte hör.

"Var har du rymt ifrån?"

"Jag har inte rymt. Du vet väl att allt detta bara är ett experiment?"

"Jag härstammar från allt som du har kärt. Jag har hållit mig gömd och livnärt mig på din ångest och nu kan jag ta över din hjärna. Många år av planering har det krävts skall du veta. "