Oj, vad jag har varit olydig. Det är min hämnd för att jag blev avhyst från tandläkaren.

Jag fick en remiss till ett universitetssjukhus. Det var allt jag visste, men det kändes väldigt onödigt för ett litet hål som måste lagas.

Jag påpekade för min psykiater att jag blivit avhyst från tandläkaren för att jag visat dem mina medicinanteckningar. Han föreslog då att jag skulle få gå till tandläkaren på sjukhuset. Jag tackade och tog emot och psykiatern skrev en remiss som gick digitalt till tandläkaren.

Dagen kom för mitt sjukhusbesök och jag klev in lite nervös på sjukhuset. Först ett möte med läkaren om min paranoia och ångest, sen en ångestdämpande och in till tandläkaren efteråt.

Jag plockade fram remissen jag fick från tandläkaren som var ställd till universitetssjukhuset. Han sade att han inte behövde det och gjorde sin undersökning.

Resultatet blev att det inte alls behöver lagas ännu. Fluorlackning och rengörande av tänderna regelbundet var den bästa vägen att gå. De gnodde ordentligt med en elektrisk borste och fick bort lite av missfärgningarna.

Tandläkaren var så vänlig och lyssnade till vad jag hade att säga. Jag fick en tid tillbaka för att gå över tänderna mer och jag gick hem med remissen jag fått från den första tandläkaren.

Och eftersom jag inte skulle gå till universitetssjukhuset, så valde jag att öppna upp brevet med remissen när jag kom hem. Högst olydigt.....

Det sade
1. Karies
2.Tandläkarskräck

Den tandläkaren valde att remittera mig till universitetssjukhuset för där kan man bli sövd och få behandling, vilket var hysteriskt...

Nu ska jag högst olydigt slänga remissen i soporna och glömma det dåliga mottagande jag fick av den tandläkaren.