.
.
förändringstakten har ökat
som en avtrubbande normalitet
för att dölja ättestupans tipp
som plötsligt urskiljs ur dimma

vansinnets resa från rofylldhet
till ansträngd omnipotent realitet
där normen internt förblir
rungande tydligt förnekande

"vi lever i det normala
och vad inte är normalt
är inte heller vad vi lever i"

"ana inte vad du tror
sitt ner i båten
och omtala inte med en okänd"

men tro inte eländet slutar
när gaza jämnats med marken
och ingen slöja buren kvar