Jag går min väg utan att se mig om. Kan inte vara med dig utan att såra dig. Kan inte vara utan dig utan att döda en del av oss.

Livet är så orättvist, precis när jag har hittat dig. måste släppa iväg o släppa taget om oss. Inte rättvist verken mot mig o mot dig.

var du igår när jag kunde ha dig? Vi träffades fel tid o plats. Vi visste om det men ignorerade alla tecken.

Vi kunde inte gömma oss någonstans. Vi visste bättre men ville inte inse det. Vi körde på dag in o ut utan att veta vart vi var på väg. Vägen såg oändligt lång ut.

Vi låtsades som världen ute inte fanns bara vi för ögonblicket. Inget annat bara vi och vägen vi befann oss på.

Nu har tiden hunnit ikapp Och vi förbannar det för att den har väckt oss ur våran dröm Vi vet vad vi ska göra men ingen av oss vågar göra det Ingen vågar ta första steget, ingen vill vara den mogne båda vill vara offret.

Våra blickar säger mera än tusen ord Särskild när världen är för full att prata om Vi möts i tystnad bara blickarna som säger alla ord, sagor berättas via våran tystnad

båda är hjältar där Stora stormar och orkanvindar inte kan påverka oss

Vi är starka tillsammans.