Där över bergkammen
skred nu vackert rosafärgade moln
mitt i min egen monologs
så melankoliska öde
men hur eländig och enfaldig
min själ än var just då
så blev min allra första replik
"Snälla förbarma dig”

där under denna bleka, stjärnlösa
men vackra rosa majhimmel
när det formligen
ösregnade inom mig
skrämd av ljuset
gömmer jag mig i stunden
tyst smekande min nyvunna
preparatlösa... oskuld

jag visste vad som stod skrivet
där i stjärnorna
detta var min allra sista chans
när förnuftet var tvunget att segra
denna för många hoppfulla tid
mitt emellan april och sommar
gav mig en sorts oprecis längtan
men samtidigt fylld av sorg

ett eteriskt spöke med påminnelser
från gångna somrar
jagade mig under natthimlens
vämjeliga ensamhet
”jag behöver bara härda ut någon vecka till”
var min nästa replik
trots att min hjärna skrek våldsamt
av en patetisk längtan

så det står nu för all framtid
skrivet där i stjärnorna
för vem skulle annars ha kunnat
skriva om den jag var
mitt hopp blev min räddning
ur det förgångna
så där floden numera flyter
där följer jag tacksam... strömmen

Copyright © AndLou