Hill!

Jag kände ditt namn,
en stark sol
eller en brännskada
som aldrig läker,
och lyssnade jag med
stenen mot mitt öra,
hörde jag din röst
från kryptan

men orden spelar ingen roll

Och skjöljde jag mitt ansikte
vid Luc-sur-mer
eller i klara
morgonkällans
djup
Så var det Hill,
Hill jag drack,
Hill jag fattade
när solen steg
och
hamrade,
hamrade
dagen vid
mitt hjärta

-Såg du bocken rusa
i dalen,
och kroppen spänd
i en båge?
I det språnget,
tidlös energi
Hill,
och det mörka
skogsropet
ekar
Hill, Hill!

som tider i mig
eoner

Hill,
Hill