Det som offras i elden
upphöjs till skyn.

Trädkvistar förenas med
eldens slickande lågor
sakta förbränns tills
de blir gårdagens askan.

De visa stenar låter vågorna
att urholka dem tills de blir
korn.

Regndroppar i vinden piskar
jordens mottagliga kropp
mjuknar och befruktar även den
hårda förtorkade jorden tills
regnbågens bro lyser i skyn
upplyst av solens strålar

och då spirar grönskan uppåt
i väntan på nattens svalkande fukt
som bär morgondagens löfte inuti.

Med morgondagens löfte lever jag.
I nuets vågor visar ödmjukheten
sina ansikten och lågornas speglingar
värmer ytan.