Du ler ett bländande vitt leende.
Men det är inte dina tänder som bländar mig.
Det är ditt äggskal.
Snyggt vitt och välpolerat är skalet,
du visar upp skalet för alla, och skalet skyddar dig från allt ont.

Men jag vet att skalet inte är du,
för jag har sett sprickorna.
Och jag vet att en kyckling förr eller senare måste lämna sitt skal
om den ska ha en chans att klara sig.

Jag skulle ta bort skalet själv om jag kunde,
men jag vet bättre.
Ett äggskal tål ett stort yttre tryck,
men ger efter omedelbart när trycket kommer inneifrån

Men du vill inte komma ut
av rädsla för att bli den fula ankungen.
Men jag ber dig, krossa skalet!
för jag vet att innuti så är ägget inte ruttet.