Han skojar i fyllan med mig.
Du är en bortskämd liten horunge
Varför säger du det?
Du tror att det du får växer på träd, men allt du behöver växer mellan mina ben
Jag kom ihåg i början allt blev så fel, värför lät jag det hända
Åh tre år kvar tre år kvar sen är jag fri, då bestämmer han inte över mig längre.
Långt bort ska jag, så så långt bort jag kan.
Varför, fyra år har det pågått nu och ingen vet om det.
Jag kan kan ju inte berätta nu, jag måste stå ut.
Jag skulle skämmas ihjäl om dom frågar varför, värför lät du det pågå.
varför sa jag inget, dom kanske tror att jag gillade det.
Hur kan man gilla sånt, det är ju äckligt.
Jag kom ihåg första gången, bara lukten av hans rakvatten får mig illamående.
Uhh, det var inte meningen att det skulle vara han.
Det skulle ju vara speciellt, levande ljus och det där pirret i magen.
Jag mådde bara illa i magen, det gjorde så jävla ont, äckligt ont.
Går inte beskriva, kände som jag blev kokande röd av äcklet.
Jag lipa inte, inte i närheten av han varför, för han va den han va.
Det tog tre månader innan jag blev van, varför säger jag det, van.
Man blir inte van men man vänjer sig till akten och tänker bort.
Men nu fyra år efter, skäms jag inte ens bara när det går för mig.
Eller när jag blundar tänker bort och tycker det är skönt, tänker på nån annan, man har vant sig, vant sig och inte skämmas.
Nu kan jag absolut inte berätta för nån. I början tog han bara lite han villle testa, testa mina ja och nej gränser. Jag hade inga gränser jag hade inga gränser för jag förstod inte.
Han känner min kropp nu, första gångerna var han mjuk och gjorde det på gammaldags vis.
Efter ett tag så började han känna sig bekväm och nu gör han allt och släpper sig vild.
Han smakar min ofta nästan varje gång nu, jag försökte hålla emot men det går inte och
jag blundar bara, låter det bara explodera, låter det bara hända, gud vad jag skäms. Han gillar det han gillar när jag gnyr till lite. Jag känner mig tvingad och göra det på han, men jag gillar inte smaken.
Jag gillar inte smaken av Pappa.