Om den brister, den tunna is som bär upp mig
äts jag upp bit för bit
av havet och jag klättrar upp som en frusen murgröna

Om en staty ur skogsbrynet växer fram överväxt
av mossor och lavor
går jag vilse från början i dunkla cirklar

Från början, förberedd
Dallrar i grönt meningslöst
söker en riktning genom en vilsen kompass

Bottenfrusna sjöar och översnöade skogsbryn
Brutna kvistar vid mina fötter
En matta av täta gröna granarna

Och så kommer våren
brister och rister över isen över skogsbryn
Från källan från berget
fyller jag
min sjö och lägger mig i min spegelblanka

För mellan det blå
slingrar sig trädstammarna
slingrar sig murgrönan
och jag klättrar upp som en frusen murgröna