Ur freestylen strömmade högljudd musik, gruset knastrade under gympadojorna och svetten pärlade i pannan. Den svala höstbrisen lekte i håret som flög åt alla håll. Löven föll på marken och solen kastade ett milt ljus över trädkronorna. Min puls ökade för varje steg, benen var som geléklumpar och andningen kändes tung.

Löpning, det bästa jag visste i hela världen. Tänk er bara känslan av att flyga fram över marken, mellan träden och känna vinden i håret, höra flåsandet av dina motståndare och veta att du är oslagbar. Det fanns heller inget bättre sätt att börja dagen med än att ta en lång löptur på Vallen. Jag kastade en blick på klockan och såg att det var tid att dra hem, skolan började om en timme. Så med högsta volym på freestylen satte jag fart hemåt sjungandes på min älsklings låt, När vi två blir en.

Att jag sjöng som en kratta var allmänt känt här i trakten, och kanske var det en av anledningarna till att jag lät bli att söka till någon form av musikklass när jag var yngre. Men i alla fall så skränade jag på hela vägen hem och ryckte upp dörren till huset. Det var tomt, ingen hemma, jäkligt skönt att få vara själv ett tag. Men då hörde jag att det skramlade i badrummet, och Myran stack ut huvudet genom dörren för att fråga vad i helvete jag höll på med. Sjunger svarade jag henne med ett leende på läpparna och försvann upp på mitt rum.

My eller Myran som jag kallar henne är min stora syster med stort S. Hon är 18 år och har just hoppat av plugget, sista året. Jävligt korkat, att ta studenten har då varit mitt mål sedan jag kunde gå. Hur som helst så bryr sig morsan lika mycket om det som en flaggstång. Hon säger bara att myran har vad som krävs för att lyckas ändå. Men med mig är det en annan sak, det enda jag kan är att springa. Vilket jag lärt mig genom att kuta i från killarna i nian ända sedan jag först satte min fot på en skolgård. Nåt annat kunde jag inte, i alla fall inte enligt min syster. Men nu var det alltså dags för mig att ta ytterligare ett steg ut mot vuxen världen. Att börja nian var något stort, men aldrig hade jag någonsin trott att det skulle bli så här stort.

När Myran efter många om och men var klar i badrummet, kastade jag mig in. Det tog cirka fem sekunder, sedan var jag på väg mot plugget. Jag satte mig på den rostiga cykeln och tog vägen förbi min polare Sixten, vi anlände till skolan lagom i tid för att hälsa på alla nykomlingar, ett rent nöje, tja i alla fall för oss. Hursomhelst, det fanns ingen återvändo, det var bara att bege sig in i skolan, för att ännu en gång vara fast i kunskapens värld.

Att stiga in i den dammiga gamla skolan kändes för mig lite nostalgiskt, att sätta sig ner mellan bänkraderna och slänga fötterna på elementet, luta sig tillbaka och insupa luften av kunskap kändes när jag tänkte efter, fördjävligt tråkigt. Men sådan är jag. Love Andersson mera känd som Lillisen.

Jag visste att jag för eller senare var tvungen att dra upp mitt namn. Alla människor har ett, även om de inte gillar det. Jag menar ta mig till exempel, hur många heter Love i min ålder? Det är fan bara gamla gubbar som heter det. Men så var ju inte jag den enda med ett udda namn i den här klassen. Det var jäkligt tur. Eftersom att jag skulle ha gått under utan dem.

Klassen.

Ja, vad kan man säga om den? Att den är knäpp, rolig, crazy, störd och helt perfekt?

Jo, så skulle jag definiera min klass.

9:A på Björkskataskolan.

Våran majje. Solen äntrade klassrummet och viftade enträget bort en fluga. Som sed bart hälsade han oss välkomna till en ny termin. Därefter fick vi alla i tur och ordning säga vad vi gjort på sommaren. Jag var så där måttligt intresserad av att veta vad alla hade gjort, och ägnade mig i stället åt att förstrött bita på naglarna. En ful ovana enligt min kära syster. Min blick vandrade runt i klassrummet och stannade på Maja H. Hon var väl rätt okej, men inte min typ dessutom hängde hon alltid med Maja C. Så länge jag kan minnas har jag tyckt väldigt lite om Maja och Maja. Bakom Majorna satt klassens snyggingar, enligt tjejerna, Ville, Stanley och Sixten(allmänt känd som Saxen), dessa var väl okej med. Jag kikade runt och fick syn på ”töntarna” Margit och Lena, de var de enda som pluggade ordentligt i denna klass. I andra änden av salen satt mitt ex, Ingela Ahlin. Hon är ännu snygg. Brevid henne satt Elin. Vad ska man säga om henne? Tja om ni visste hur hon ser ut så kunde ni kanske gissa. I mitten satt snobben Mårten med Holger H:et Marklund, och trodde att han var nått. Patrik ”Putte” Larsson var sjuk i dag vilket var ovanligt. Jag vände mig om och blinkade mot Majsan.

Majsan eller Maj-Lis, är min allra bästa vän, vi delar allt, utom toalett och käresta. Hon log och pekade på Solen, som av någon anledning fått för sig att han var mera intresserad av att höra hur jag haft det på lovet, än att lyssna till Maja Hs berättelser om killar. Det var klart, eftersom att det var allmänt känt att de haft ett förhållande förra terminen. Man vad hade jag att säga? Mitt lov bestod mest av att sova, äta, runka, pissa, spela CS, sova, äta, runka, bada, kolla på porr, dricka öl, sova. Men det var inget intressant. I och för sig kunde jag berätta att jag dragit över en dansk brud på en gatufestival på Jylland, så att min älskade Ingela Alhin lämnade mig. Eller så att Myran gjort abort. Men, nej det lät inte så lockande, i stället drog jag till men en fet lögn.

”E, jag liksom… träffa Steven Spielberg.”

Det gick en susning genom rummet och alla stirrade på mig. Detta varade i cirka en halv sekund då någon äntrade klassrummet. Hon var underbar, men jag kan inte säga hur. Hon bara var det. Att man kan få den där känslan igen, så fort fast man fortfarande tänker på någon annan, det är lite mysko. Men i alla fall så tittade vi på varandra i två hela sekunder, och då visste jag att detta var början till något stort.



Inte för att jag hade förväntat mig att detta skulle vara världens bästa klass, men ändå. När jag kom in i klassrummet så stirrade en kille på mig. Han såg rätt fånig ut. Med långt hår som var lite små lockigt och han hade på sig en vit T-shirt med tryck på. Säkert en sån där massproducerad sak från Taiwan gjord av barnarbetare. Slita jeans, Levi’s, blåa hade han visst också på sig. Taskiga gympadojor och han satt bredvid en brud som då inte såg mycket bättre ut. Hon hade stort krulligt, morotsfärgat hår och ansiktet fullt av sommarfräknar som höll på att blekna bort. Hennes tröja såg ut att vara en sån där riktig mormors tröja från sjuttiotalet och kjolen var den fulaste jag någonsin sett. Den kom från en secondhand affär i gamla stan. Hennes hud var blek som ett ny manglat lakan och hon pillade på ett av sina groteska örhängen av plast. Dom såg lite patetiska ut som ett kärleks par från en gammal sjuttiotals film. Vid en närmare titt såg det ut som om hela klassen var hämtad från en sjuttiotals film. I ett hörn av klassrummet satt det två tjejer som fnittrade åt något, den ena av dem hade enorma bröst som framhävdes av den tajta tröjan som hon bar. Hennes kompis hade något mera normala kropps proportioner och såg väl mest normal ut av alla här inne. Bakom dem satt det några grabbar i en ring och snackade. Dom var faktiskt riktigt snygga fast dom hade såna där massproducerade märkes kläder från jc. Längst fram satt de två tjejer som lyssnade intensivt på vad som pågick och de var de enda med penna och papper. Längst bak där killar normalt brukar hålla till satt det ytterligare två tjejer, kan man inte vara fler än tre i den här klassen eller vad? Dom såg då ut att vara djup försjunkna i ett samtal och tycktes inte lägga märke till att allt stannat upp. I mitten satt det tre grabbar, det var visst bara killar som fick vara fler än två. Han som satt i mitten hade en kostym på sig en sån där massproducerad skit kostym från japan tror jag att det var. I alla fall så såg det ut som om han var omgiven av två livvakter. För på var sin sida om honom satt det två grabbar som försökte se coola ut. Läraren vände sig mot mig och tittade sedan ned i sina papper. Han mumlade något och pekade på den tomma stolen bakom de tre killarna i mitten. Jag gick och satte mig. Alla vände sig om och glodde på mig. Speciellt den där pojken som att bredvid tjejen.



Jag såg att hon tittat sig omkring och tagit in allt, hon tyckte nog att vi såg ut att va en bra klass. Hon fick ta Puttes plats, bara han aldrig fick veta att en tjej suttit på hans stol. Putte han är livrädd för tjejbaciller han har inte ens haft en tjej i hela sitt liv. Stackaren han missar verkligen något. Alla undrade förstås vem hon var och jag vände mig om hela tiden för att titta på henne. Hon tittade på mig och jag såg att hennes ögon var gröna. Solen harklade sig och alla hade glömt att jag nyss träffat Steven Spielberg. Men Ingela, min söta Ingela Ahlin räckte upp handen. Solen tittade på henne och sa med sin torra röst:

”Ja fröken Ahlin vad är det?”

”Ska inte Love berätta vad som hände mellan han och Steven Spielberg?”

Han, honom heter det tänkte jag och vände mig om, tittade på henne. Hon glodde surt på mig och tittade på Elin. Jag kände svetten krypa längs pannan och jag rodnade. Solen tänkte efter ett ögonblick men Majsan räddade mig.

”Borde inte vår nya kamrat presentera sig istället?”

Han tvekade och sa:

”Ja det vore väl bäst.”

Jag vände mig om en gång till och såg att Ingela, min söta Ingela Ahlin var sur på mig. Jag skulle kunna kyssa henne men hon var inte min nu. Hon vände bort blicken och letade efter något i sin väska. Den nya tjejen gick fram.



Han bara glodde på mig hela tiden den där Love. Han hade visst träffat Steven Spielberg, man ville inte prata om det. Det var tydligt att den där Ingela ville sätta dit Love för något och krulltotten med morotshåret försvarat honom. Ha, jag älskade intriger i klasser det var spännande, som en såpa. Av bästa klass förstås. I min förra klass var det jämt intriger mellan tjejerna. Men nu skulle jag alltså presentera mig för den här klassen.

”Ja ha va ska man säga då? Ja jag heter i alla fall Saga Irmadottir det är ett isländskt namn efter min farmor. Jag har bott lite här och var eftersom att jag kommer från en Zigenarfamilj och har jobbat med cirkus sen jag var fyra år. Men jag slutade när jag var åtta och började i privatskola för att komma ikapp de andra i min ålder. Så jag bodde hos min moster under den tiden för mamma och pappa var tvungna att fortsätta med cirkusen tillsammans med mina systrar och bröder. De ville inte sluta med cirkusen men jag ville bli något så det var viktigt att få en utbildning. Så jag fick då gå i den där privatskolan och när jag hade gått där i två år hade jag läst allt som behövdes för att kunna gå i en vanlig klass. Så när min familj kom och hämtade mig åkte vi till Rumänien och där gick jag skola i tre år. När jag skulle börja sexan flyttade cirkusen till det forna Jugoslavien och jag började i en klass där. Men sen när det var dags för högstadiet ville jag gå i en isländsk skola så ja flyttade hem till farmor och sen flyttade hon hit och då fick jag börja här. Men jag ska bara gå här i ett halvår för jag har ångrat mig nu. Jag vill fortsätta med cirkus. Jag kan grunderna för att bli en bra trapets konstnär och min syster ska lära mig mera när cirkusen kommer till Island igen. Några frågor?”

Alla bara stirrade på mig och det var ju meningen, jag älskar när folk blir så där lyriska av att höra familjehistorier. Det är de som är halva tjusningen med att ljuga. Men det är också mina lögner som för mig till nya platser hela tiden. I min förra klass hade jag sagt att mina föräldrar var tiger jägare på Afrikas savanner. Och året före det i sexan alltså, sa jag att min bror dött i Estonia katastrofen och i femman hittade jag på att min mamma var alkoholist och att pappa var handikappad utan armar och ben. Jag vet inte hur det kom sig att jag blev mytoman, men jag började med små saker som att jag hade en hund men bara på låtsas och så vidare. Men den här gången överträffade ja mig självt. Man det var ju delvis sant det jag sa i alla fall det där om min farmor och att jag bott i Rumänien. Men mitt cirkus liv var bara på hittat. Det jag tyckte mest om det var att få hitta på svar till frågorna. Och nu regnade dom över mig.



Det var otroligt, vilken tjej. Hon har varit cirkusartist och nu lever hon nästan ensam. Jag kunde inte sluta att titta på henne, hon var så vacker. Hennes ögon var nöt bruna och håret var korpsvart. Alldeles spikrakt hängde det ned på axlarna och det var otroligt vackert mot den vita blusen och den sol bruna huden. Hon hade en svart kjol och randiga strumpor nedstoppade i svarta boots. Jag suckade och log mot henne när hon svarade på alla frågor om cirkusen och om livet på Island och i Rumänien. Innan jag visste ordet av så var timmen slut och det var dags för matte.

”Yo, Lillisen vänta på oss.”

Saxen ylade och kom springandes med Ville och Stanley i släptåg. De tog den stora marmortrappan i tre steg och landade bredvid mig och Majsan galant.

”Nice sommar då hörde att du dumpat Ingela, sant?”

Frågade Ville och försökte spela trevlig, jag misstänkte att det var ett försök att komma närmare Majsan. Han hade alltid kollat konstigt på henne, enligt mig.

”Jo, men hur e de själv mellan dig och Elin?”

Som svar på min fråga, fick han en fet smäll av Elin som precis gick förbi oss, tillsammans med min älskade Ingela Ahlin och snygga Saga.

”Aj, va e de för fel på dig? E du helt blåst eller va! Jävla hora!”

”Kan du vara själv, va fick jag höra nyss va? Jo att du raggade upp en brud på min födelsedag bara för att jag inte kunde vara med dej då! Hur jävla lågt får man sjunka, jag trodde att vi hade ett seriöst förhållande, jävla skithög!”

”Men va fan kom igen, vem har sagt det?”

Det samlades en ring runt det grälande paret, alla i klassen lyssnade andäktigt och Saga såg ut att inte tro sina öron. Elin stod där i sina horiga kläder (ursäkta uttrycket men hon ser verkligen ut som en slampa, jag fattar inte hur Ville kunde va tillsammans med henne) och glodde surt på Ville som höll sig för kinden, det såg fjolligt ut men ändå häftigt på något sätt. Som om det var en film inspelning och alla väntade på skrattet, men det kom inget.

”Ingen som du ska bry dej om, du är så patetisk och kåt!”

”Men lyssna det betydde inget, hon var bara en dum brud!”

”Så, jag är inte någonting värd för dej! Fy fan du sa ju att du älskade mig!”

Det gick en susning genom hela ringen när den annars så tunna rösten som tillhörde Lena talade. Det var inte bara det att hon svor utan att det var hon som tillbringat en natt med Ville, hon, Lena Ambjörnsson. Klassens pryda lilla pluggis. Visst var hon snygg, men hon var inte Villes typ. Jag såg hur Majsan tittade på honom och vände på klacken.

”Du, var det du som..!”

Elin vände sig om och smällde till Lena, som snabbt återhämtade sig och i sin tur smällde till ville. Denna gång föll han baklänges och landade pladask på rumpan, Elin slog förnöjt som i samförstånd med Lena, för att en sekund senare se surt på henne igen.

Detta var underbart, en egen liten lovestory i klassen, ett triangel drama av bästa stil. Jag log förnöjt och trots att jag var ny i klassen fattade jag direkt vad det var frågan om. Denna Ville, killen med märkes jeans från jc och blont hår och sådana där otroligt vackra isblåa ögon, som är så förrädiska hade under sommaren varit tillsammans med denna Elin. En slampa enligt killarna på grund av hennes utmanande klädsel, men egentligen hade han hela tiden varit ihop med Lena, klassens tönt. För att inte sabba sin image hade han naturligtvis gömt det genom att hångla upp Elin. Men tydligen hade Elin fått reda på att det var något skumt, självklart genom Ingela vilket jag senare skulle få reda på hade sagt det för att hämnas på henne, eftersom att hon trodde att Elin var den tjejen som Love hade bedragit henne med. I alla fall så visste Elin vad som pågick nu och det var uppenbart att hon redan kände till hela historien och att Lena blivit lurad. De hade snackat och bestämt sig för att göra Ville till åtlöje och på kuppen skulle Lena vinna status i klassen och allt skulle återgå till det normala


Jag var mållös. Liksom alla de övriga i klassen. Jag tittade efter Majsan och såg att hon försvunnit iväg mot matten. Jag vände mig om och ropade:

”Ehy…vänta på mig!”

”Så jävla patetiskt. Jag fattar det inte, vad håller han på med?”

”Ja men vad då? Elin har alltid vart en slampa, men Lena….”

”Ja trodde att du var smartare än så…suck…men det är klart du e ju kille…”

”Va ska det betyda??”

”Att du håller på Ville, delvis för att du är kille och delvis för att du gjort samma sak själv.”

”Ja men va fan ja va ju full och dessutom…”

Vi hade nått fram till matte salen och hoppade upp i det stora fönstret, som vanligt. Majsan tittade ur på de stora björkarna som ännu grönskade. Det var tyst i korridoren, klassen skulle inte komma än på ett tag. Inte så länge som det gick att föra vidare storyn om triangeldramat: Elin Appelgren -Ville Aaronsson- Lena Ambjörnsson i 9:A

”Love jag sa va ja tyckte om det där redan i somras och det finns inga ursäkter. Men ja…det var bara det att…jag och Ville…”

”Lägg av!” Utbrast jag och tittade konstigt på henne och såg att hon rodnade. Plötsligt mindes jag klart och tydligt den där heta sommar natten dagen före jag kulle fara till Jylland. Det var fest i parken och jag, Ville, Saxen, Majsan, Elin och Ingela satt på en bänk vid scenen och delade på några folköl. Vi skrattade och jag mins att Ville började hångla med Elin och att Ingela satt i mitt knä. Majsan och Saxen diskuterade något och runtomkring oss hördes skratt och musik. Jag och Ingela bröt upp kring tre tiden och gick hem till mig. Dagen efteråt så ringde Majsan och bad att få följa mig till tåget och jag minns att vi stod där i skuggan på perrongen och väntade på mitt tåg. Hon vände sig mot mig och tittade på mig med allvar i blicken, det skrämde mig.

”Love…jag…”

Hon hade tystnat mitt i meningen och jag hörde det välbekanta ljudet av Villes moppe, han bromsade in bredvid oss och bakom honom satt Elin.

”Jag måste…”

Med dom orden försvann Majsan och jag hörde inte av henne förrän efter min resa då jag besökte henne för att berätta vad som hänt. Vilket var ett misstag. Men jag kunde ju inte veta att Ingela var i badrummet och det räckte med att hon hörde ordet: ”Det var ett misstag” för att hon skulle rusa ut och aldrig mera tala med mig mera.

”Det var det du ville berätta i somras va? Men då kom dom på moppen och du stack. Vad hände?”

”Det är en enkel ekvation egentligen. Den där natten efter festen…jag gick hem med Ville…han berättade att han hade varit i hop med Lena sedan början på lovet. Men att han började tröttna på hennes prydlighet och att Elin länge stött på honom. Sen på festen så du vet vad som hände. Men…när vi kom fram till mig så satte vi oss ned och pratade. Jag försökte få honom att göra det rätta. Vilket var att…”

Plötsligt tystnade hon och jag insåg mycket snart varför. Saga hade smugit sig fram till fönstret.

Jag hade då aldrig sett något så patetiskt i hela mitt liv, Love var verkligen den mest underliga pojke jag någonsin träffat. Varenda gång han såg mig log han ett fånigt leende och nu satt han här i ett fönster med den där krullhåriga tjejen. Jag gick fram till honom och satte mig mellan honom och tjejen. Hon tittade surt på mig och jag bestämde mig för att inte gilla henne.

”Så är det alltid så här i eran klass?”

Han svarade att det nog bara var ett litet gräl och undrade sedan om jag trivdes här.

”Visst det verkar väl okej, men jag vet ju inte än….jag har liksom bara varit här i en lektion”

Jag såg resten av klassen närma sig och längst fram gick Lena och Elin i armkrok och fnittrade, omringade av de andra tjejerna. Längre bak kunde jag urskilja Ville som fortfarande höll sig för kinden. Sedan tittade jag på den krullhåriga tjejen. Hon visste att jag visste och hon stirrade ilsket på mig. Dörren öppnades och klassen strömmade in, själv väntade jag på morotshåret.

Jag kunde inte tro det. Hon pratade med mig. vilken lycka. Jag ägnade inte en tanke på min söta Ingela Ahlin längre. Inte nu, när Saga talat med mig, så med ens kom jag i håg Majsan. Jag vände mig om för att se henne samspråka med Saga och bestämde mig för att fråga henne om det vid ett senare tillfälle. Jag gick in i klassrummet och satte mig bredvid Saxen och Stanley.

”Vad var det där om? Lena och Ville??”

Frågade Stanley och jag, så dum som jag är säger:

”Lena och Ville hade ett förhållande i somras, men han tyckte att hon var för pryd så han hånglade upp Elin på…”

Jag tystnade tvärt när jag fick syn på Majsans blick, den var kall som is jag har aldrig fått en sådan blick förut. Senare på eftermiddagen när det var dags att gå hem kände jag mig enormt skyldig, även fast jag vet att det inte bara var jag som bidrog till att hela skolan vid slutet av dagen gick omkring och viskade om Lena, Elin och Ville.

Jag stod vid cykelstället och snackade med Saxen, drog ut den skrotiga, gamla damcykeln av märket Crescent och hoppade upp på den gråa plastsadeln. Saxen pillade med låset på sin nya crosscykel.

”Asså det där om Ville och Lena, jag fattar inte…”

”Nä inte jag heller, ja menar han e ändå våran bästa polare, han borde ha sagt något”

”Å Elin, jag fattar inte hur hon kan vara så bästis med Lena och tvärtom”

”Äh, tjejer…”

Saxen hoppade upp på cykeln och vi satte fart mot Konsum för att köpa cigg. Vi hade precis kommit ut på vägen, när jag hörde någon ropa på mig.

”Vänta, hallå…Saxen…Lillisen!”

Jag tvärstoppade och väntade in Majsan, hon hoppade vant upp på pakethållaren och slängde sin rutiga väska till Saxen.

”Vart ska ni?”

”Konsum…”

”Ska du hem sen?”

”Visst ska du…?”

Jag lämnade meningen hängande i luften, just för att jag ändå visste vad hon ville. Vi bodde på samma kvarter och jag brukade ofta skjutsa hem henne och i dag var tydligen en sådan dag. Vi cyklade tysta längs Mördarbacken och såg de små radhusen flyta förbi. Vid Palmvägen tog vi höger och rullade in i ”centrum” om man nu kan kalla det centrum.


Det fanns tre affärer på den högra sidan av ”gågatan” två kläd/sko butiker med ett mycket magert utbud och så en elektronik affär. Resten av den huslängan bestod av tomma lokaler och lägenheter. Mittemot dessa butiker låg systembolaget och Konsum, som var vårt ”köpcentrum”. Där inne fanns förutom mat, tre butiker som lockade oss ungdomar. Den ena var Kalles Kiosk, ett mycket populärt tillhåll för oss unga här i byn. Eftersom att ägaren, Muhammed(fråga mig inte varför han låter sin kiosk heta Kalles!) var väldigt bussig när det gällde vissa saker. Så fanns där också ett mindre kafé som var nattöppet på helgerna, till våran fördel, och så den där gulliga(enligt alla tjejer)present butiken som även sålde 53 sorters te av olika härkomst. Längre bort fanns det ett torg med ett museum och på sommaren var det mini marknad där på fredagarna och loppis på lördagarna. Under vintern stod det alltid is figurer och julgranar i mitten av torget. Sedan tog ”stan” slut och den tvåfiliga genomfarts vägen tog vid.

Majsan väntade ute i solen medan vi gick in och köpte våra cigg, och på hennes begäran en kall cola. När vi kom ut satte vi oss på bänken utanför och tog varsin rök. Därefter hoppade vi upp på cyklarna och satte kurs mot Vallen. Som ni vet brukar jag springa på motionsspåret i skogen där uppe på Vallen. Nedanför Vallen bor Saxen. På hans gata(Envägen)ligger det stora fina åttiotalsvillor, som är ny renoverade och nymålade. På garage uppfarterna står det blanka Mercedes och BMW:s. De har grönskande trädgårdar på sommaren och skottade uppfarter på vintern. Hundar i hundgårdar och lekande barn i plastgungor och gärna en pool eller ett lusthus eller en grill på baksidan. På söndagarna tvättar alla pappor bilarna och mammorna har kvartersmöte. Så där såg det ut på tre fyra kvarter till, och i dessa villor smed man planer på hur man kunde bygga ut stan, flytta skolan ,utveckla, avveckla osv. Eller detta är bara mina och Majsans idéer om hur det kunde se ut på dessa kvarter, men enligt Saxen berättelser så var det ungefär så det var också. Men sen efter dessa vackra, och pampiga hus kom kärnan, själva hjärtat av denna stad. I alla fall enligt mig och Majsan. För här låg sjuttiotals husen och de bortglömda affärerna som ingen hittade till.

Jag och Majsan är uppväxta ett kvarter bort från varandra och vi har gått på samma dagis och handlat på samma Konsum så länge vi kan minnas, men nu finns det varken Konsum eller dagis kvar på vårt kvarter. Där dagiset låg fanns det nu en frisör salong som ägdes av ingen mindre än Lenas mamma, och jag skrattade inom bords när jag tänkte på hur hon skulle reagera om hon fick veta vad hennes dotter gjort i somras bakom henne rygg. Vad som blivit av det gamla Konsum vet jag inte, jag tror att det har rivits eller så har det blivit ombyggt till lägenheter.

Men nu var vi alltså framme vid Saxens hus, ett stort gult tvåvåningshus med vita knutar och balkong både bak och fram på huset, de hade omringat gården med en mur av hagtorns häck som växt sig hög genom åren. Man kunde skymta en gungställning på bakgården samt en liten stuga. Vi stannade på hans uppfart.

”Så du ska inte me hem te mig?”

”Nix, jag har annat för mig i dag, men vi synes i morron kommer du förbi?”

”Japp om det inte regnar…”

Jag och Majsan begav oss vidare mot vårt kvarter.

”Du det där du skulle berätta…”

”Vi tar det sen…suck…kan jag…?”

”Visst, men Myran e hemma om det…?”

”Visst, det gör inget…när…?”

”I morse. Jag var ute och sprang, så när jag kom hem var det någon i badrummet och det var hon. Snacka om att jag blev chockad.”

Vi kom in på Björkgatan och jag stannade vid Majsans röda enplansvilla med bruna knutar. Hon hoppade av och gav mig en kram.

”Vi syns senare.”

”Visst…”

Jag cyklade vidare mot Aspgatan och svängde höger och direkt jag kom in på Askgatan så såg jag mitt hus. Det stod där vid slutet av vägen precis vid skogen och den ärtgröna färgen hade flagnat markant de senaste åren, så även den vita färgen runt fönster karmarna och på knutarna. Nätstaketet hade med tiden fått lite bukter här och var, på vissa ställen saknades det helt. De stolpar som en gång hållit uppe en grind hade rostat och jag såg de orange gula gardinerna i köket. När jag kom in på gården konstaterade jag att gräset var i behov av klippning och att hängmattan borde tas in innan regnet kom och förstörde den. Jag slängde cykeln i gräset och gick upp på verandan. Vi borde renovera, tänkte jag och öppnade dörren. Den blommiga tapeten hade hängt med ända sedan vi köpte huset och så även det bruna golvet. Jag slängde väskan på golvet och sparkade av mig skorna. Jag tassade vidare in i köket som även det var inrett i bästa sjuttiotals stil, öppnade kylen och tog ut ett mjölkpaket drack upp det och slängde bort det. jag undrade om syrran var hemma och tittade in i vardagsrummet, tomt, så jag begav mig upp på mitt rum för att städa lite. En timme senare satt jag och Majsan uppe på mitt psykedeliska rum med schackrutigt golv, jag låg på sängen och tittade upp på det vita taket, hon lutade huvudet mot min mage. Min vinylspelare kastade ut sig ett behagligt Beatles ljud från en gammal skiva och fönstret släppte in frisk höst luft.

”Som jag sa…jag och Ville satt hemma hos mig och pratade och jag bad honom att berätta för Lena att han ville låta deras förhållande bli allmänt känt. Men han sa att det inte gick, för att han faktiskt utvecklat känslor för Elin och för en annan tjej. Så då bad jag honom att göra slut med Lena, och det var då han sa han skulle göra det så fort hon kom hem från sin mormor.”

”Ja men…?”

”Lyssna, fråga sen. Jag har aldrig sagt till dig att jag också hade känslor för Ville den där sommaren. Så när han sa det där om en annan tjej så trodde jag att han menade mig. Jag tror inte att jag behöver berätta vad som hände sen…det är väl ganska uppenbart eller?”

”Ni var fulla och han var ledsen och du var nära till hands…varför…?”

Jag flög upp, utan att vi märkt något så hade Myran smugit sig in i rummet och hon blossade på en cigg.

”Men stick å brinn vet ja! Detta är ett privat samtal!”

”Hon vet redan”

”Va???”

”Ja eftersom att du tyckte att det var roligare att bli full och vara otrogen mot din tjej än att stanna här och lyssna på din bästa vän så kände jag att det var dags för lite solidaritet!”

”Det är lugnt Love, jag var tvungen att berätta men ni har ju båda fått det där om bakfoten. Grejen är inte som ni tror…”

Hon avbröt sig tvärt och jag förstod varför. I dörren stod en man som jag aldrig sett förut och han flinade brett åt mig och Majsan. Han var lång och bredaxlad med kort svart hår, bruna ögon och stora fötter. Han hade på sig en nättröja och svarta jeans, så att man kunde se de stora tatueringarna på ans överarmar. I det högra örat satt det en guldring och tänderna var kritvita.

”Åh, brorsan det här är Samuel”

”Tjena grabben, läget?”