vaknar
arla

morgonen är stum
jag är naken

mitt ansikte lyser under gatlampans sken
jag är en lönn

gul och röd, inuti


viska till mig sånger om sommaren
om hösten, döden

när fåglars visslingar ekar i nattens avbrott
när solen bryter ny mark

en ny dag
molnen skymmer

dövar ner högfrekventa basgångar
som genom grafen låter

diskanten starkt klinga genom kroppar av stål


mitt hjärta är svagt
kärleken resignerad

själen viken mitt i
som en bris en brittsommardag

en längtan om vår gick förbi
mitt hus

jag sitter nu på balkongen
tittar förväntansfullt mot hörnet

nya år kanske kommer


aldrig kan man sia
men ana

men veta
om naturen

dess gångar, gengångar

sengångar, kvoter, turer
lägga till och dra ifrån

konstatera faktum
om en ny

världs
ordning