Trippar ljudlöst på spårets kalla metall
Vinterkylan biter sig fast i nacken
Hårstrån i munnen, järnsmak

Värmen sprids runt höfterna
Runt de tunna, frusna höfterna
Som ett värmeljus i ett rum av mörker

Klena, bräckliga fingrar tränger sig igenom
Genom eufori, fruktan och glimtar av hopp
Håller om, håller nära

Silkesläppar mot sidenhals
Som en stilla storm inombords, tappar andan
Marken skakar och balansen förloras