jag vill inte lägga mer på andra för jag



vet


hur ont (vill inte sluta sluta kan det inte sl) det gör


volymen höjs till tinnitusvarning men lyckas ändå inte överrösta
(inuti)












jag gillar parenteser. de rymmer så mycket som aldrig sägs





borde sägas





kan inte sägas











tankarna bor inte i öronen och kan inte hållas för
oberoende


det finns många saker man kan fylla sig med, jag vet för jag har nästan provat allt, men oavsett hur mycket man fyller trycks andra saker aldrig ur (de har bokat sittplats och tänker inte flytta sig ens för gamla tanter för de har minsann betalat extra)


jag har åkt för mycket tåg








jag är ingen poet. har aldrig velat. kommer aldrig bli. det är ett ganska fult ord.




jag är inte kreativ.



eller jo. ändring: jag är inte passionerat kreativ.
jag brinner inte.
det spelar ingen roll hur många gånger jag försöker tända eld på mig själv.





jag är för blöt/kall













det finns de som




ibland önskar jag



jag vill (nej orkar inte)

















det blir så mycket jag. ingen annan-plats




egoist.












och så de där parenteserna








(jag är för hel för det här









livet

















så ibland försöker jag ha sönder lite)