Jag ska lämna allt bakom mig, för nu är jag färdig. Jag vände mig om för länge sen men nu är det dags att börja. Börja springa. Och jag ska springa. Fort. Länge. Jag ska springa tills mina lungor sprängs. Tills mina ben faller av och hjärtat bultar ur kroppen. Jag ska springa för allt i världen. Jag ska springa för nytt. Nytt, fräsht. Välkommet. För framtiden och inte för det som var. Det är dags att gå vidare. Eller springa vidare. Lämna bakom, men inte glömma. Jag ska aldrig glömma. Att glömma gör en dum. Jag ska inte glömma, men jag ska gå vidare. Jag tänker aldrig någonsin glömma något såhär viktigt. Men jag skulle aldrig orka minnas varje dag. Inte längre. Idag ska jag starta mitt maraton. Tack. Tack för allt jag aldrig ska glömma. Tack för varje steg, varje andetag. Varje ord. Och. Varje lögn. Tack för att du lurade mig till något bättre. Det var bra. Det var bäst. Tack. Tack för dig, tack för mig och tack för allt. Tack. Och. Hejdå. Tack och hej helt enkelt. Nu är jag färdig, ni har jag joggingskorna på och nu börjar det. På riktigt.