Närhet som slutar, kan man mäta den och
sångerna, när de slutar vet man det?

Eller är det bara jag som går och nynnar så långt efter det att
kramarna tagit slut och
dörrarna stängts för länge sedan.

I mina ögon föds jag varenda sekund. Slutet är början
till min begynnelse och markeras bara av
små små stjärnor i universum, små kluttar
som blinkar lintottsaktigt med begrundande och
gammelvisa ögon.

Jag har aldrig ägt sådana och hur jag än försökt så
är de två bruna små piggsvinsögon som stirrar
tillbaka.

Men jag kan nynna.

Och jag kan börja om igen.