Denna återkommande Daniel, den enda människa som riktigt kan få mig att skriva. Jag kan inte rädda dig, bara ge dig min morgondagDaniel du andas billiga cigaretter på mig billiga cigaretter från stället där jag jobbade och så billig öl Dina andetag så tunga och så meningslösa För nätter med dig är som Drömmar Allt jag någonsin velat ha Men jag vaknar och då är allt slut, tomt Dina andetag luktar bara dagen efter och inget är som det borde vara Och du vill att jag ska rädda ditt liv Daniel, ditt ynkliga lilla liv som så skört påminner om mitt eget Men jag får inte du ångrar dig och hatar mig Hatar mig för att jag är så lik dig Men Daniel, jag kan inte göra något åt någonting Världen är elak mot dig och mig Men jag kan inte hjälpa dig Jag kan ge dig mitt hjärta, mina tankar, ord och min morgondag Men jag kan inte rädda dig Så fall, fall och res dig inte Räck mig din hand om du vill fråga om en natt till men annars står jag bara still och ser dig falla
|
Nästa text
Föregående Herself |