Jag hade chansen.
Men jag tog den inte.
Jag insåg inte mina egna kännslor,
Tog inte steget.

När chansen hade försvunnit,
Försvunnit tillsammans med dig.
Det var då jag förstog,
Att jag förlorat något jag verkligen ville ha.

Försent...
Du var borta och jag såg dig, ville ha dig.
Jag hade varit en idiot.
För jag såg inte min stora chans att få dig.

Tårarna...
Jag grät över det jag förlorat,
Grät över att du inte längre såg mig.
Du var den enda som någonsin sett mig för den jag är.

Tårarna som vällde över mig,
De kom direkt ut ifrån själen.
Att du skulle ta och gå,
Då jag till sist började älska dig.

Kärlek är ett sånt starkt ord.
Kärlek är att bli älskad.
Jag fick kärleken,
Men du fick ingen kärlek tillbaka.

Om jag bara fick den chansen igen,
Då skulle jag ta den.
Jag skulle låta dig få kärleken.
Du skulle älska och bli älskad.

Chansen kanske kommer.
Om vi låter den komma.

En natt kom du hit,
Vi låg i min säng,
I mitt ljusfattiga rum.
Jag kände ditt bultande hjärta,
Då jag hade mitt huvud mot ditt varma bröst.

Det enda jag kunde göra var att njuta
Njuta så länge det gick.
För sen försvann du igen.
Men jag vet att du sökt mig sedan dess.

Om vi låter tiden bara gå iväg,
Så kan vi inte hitta chansen igen.
Vi måste dra tiden runt om oss.
Först då har vi chansen.
Det gäller bara att ta den tillvara.

Chansen för oss två finns kvar.