En dag det kom över ängen en präst
hans dräkt den var sliten och skrynklig
Svetten den rann nedför panna och hals
hans uppsyn var sorgsen och ynklig

Ur fickan tog han upp en näsduk vit
och torkade sig på kinden
Sen titta han på den och såg sen upp
som om han lyssnade efter vinden

Den skulle hjälpa mot hettan så sant
att fläkta sig lite i värmen
Men ack och ve han med foten slant
och ramlade rakt i getingsvärmen

Upp han for som ett jehu
fäkta och slog med sina händer
Sprang över fältet som aldrig förr
Kan ingen säga att dom vänder!

Till slut kom han fram till en liten bäck
ett ställe där i kanten av ängen
Han slängde sig ner i vattnet då
och önskade han låg hemma i sängen

För ner under vattnet han kom men en del
stack upp ovanför vattnets yta
Hans ädlaste sida där visade sig
och ändan började flyta

Svärmen den satte sig då där
det torra och varma stack upp
tusen små gaddar stack honom då
och han skrek rakt ut som en tupp

När getingarna flög och var klara med sitt
han vände på sin ända
Med rumpan i vattnet han kylde av
hur kunde detta hända?