Jaha, det var det friheten gav er?
Rätten att klä er som prostituerade?
Rätten att göra mig nervöst rökande, rädd för att råka fastna med blicken för länge vid något som designats för att fånga min blick?

– Var jag för frank?
Förlåt, jag glömde att hålla mig till poesins regler.

Poesin: den feges språk
Uttryck för konflikträdsla och social fobi.
Det osagda ska förbli osagt även efter tryck. Med eftertryck.
Dolda åsikter.
Dolda avsikter. FEGHET!
Övertäckta innebörder med hjälp av vrickade ordlekar och liknelser som tält-inlindade Lingo-spelande galningar med brutna fotleder.

…Jag stryker hela stycken i stycken…

När jag lånar ut min tändare (på perrongen) till den unga tjejen så blir min röst mumligt grumlig när jag rökutandas ordet ”varsågod”.
Hon replikerar med ett ”tack”, men våra ord är mekaniska och spelade.
Det finns ingen ärlighet i dom.
Vi har genomfört en transaktion. Inget mer.

Det finns inget krav på gentjänster eller ytterligare konversation: Det är det som vi tackar för.