Blåtandande fantasifransar över någon annans kindben,
känslan av att tveka i varje andetag
och bli mjukare för varje dag.

Återser mitt förtroende,
upptäcker det gömt i all vinterluft
bland alla vävda trådar av tröst.

Jag känner mitt hjärta i knutna band,
så trångt innanför huden

och ja, jag är i värre skick

nu
än när
han gick.