Likt ett odjur
I skenet av ljuset
berusades jag
av näpenheten
i din oskuld
huden var präglad
av tidevarvets mörker
blodfuktiga läppar
i blekhetens kontrast
mot slutna ögon
gömda i svarta hålor
där svårmodet isade
sorgsen själ
och inre tystnad
kvävde
Då öppnades barriären
härliga farliga vågor
där auran brann
hettade din kind
ådror vidgades
blodet pulserade
den instängda
driften sprängde
åtrån bort från
furnuftets sans
där lavan
kokade inre lusta
likt ett utsvultet
frustande odjur
kastade jag mig över dig