Jag dyrkade jorden du stod på

var dig alltid till handa

beredd att hjälpa

finnas vid behov

byggde därför ett tempel av min längtan

fyllde den med drömmar likt sanden från en öken

otaliga och alla vackra

Tiden gick och drömmarna rasade

en efter en

verklighetens hånsamma klarsyn visade mig vad jag blundade för

visade mig det stora tomrummet där mina behov var osedda

omättade

ohörsammade



kvar i templet blev tomrummet

efter "det som kunde vara"

istället

har jag nu utrustat ditt tempel

med en ny pool

som du kan simma i

fyllt med alla de salta tårar jag gråtit under ensamma nätter i längtan till dig


men jag skulle inte kalla det för ett tempel längre

det är mer ett mausoleum över vad du kunde fått men ratade

hoppas att simturen är i vart fall uppfriskande