När du inte fanns kvar var det som om jag dog
Hamnade i limbo, varken himmel eller helvete
Bara ett stort tomrum och en bedövning som la sig över allt

Det soliga och ljusa var som bakom en sotad glasskiva, lite blänkande men mest dämpad
Mörkret blev djupare, mer hungrigt och frestande att utforska lite mer, ett par steg till, kanske på gränsen till ingen återvändo

Det är svårt att veta, var det mitt livs kärlek eller väntar den upplevelsen ännu på mig?
Jag har inte avverkat så många år än så jag vet ju inte än, har inte facit i hand.
Kommer jag någonsin möta mitt livs kärlek? Kommer hon att vara fri eller höra till någon annan?
Har jag redan mött henne?

Kanske det är ett sätt att vänta på att födas på nytt in i livet, den dagen livsglädjen läkt alla sår och längtan somnat in.

Jorden slutade inte snurra, tidningarna hade inga stora rubriker och extranummer. Det vara bara jag som fastnade i limbo.

Kanske jag finner vägen ut någon dag.