det var så vi sa pojkvän>> det va längesen du skrev <<
du stoppar ett blekt finger i min navel och förväntar dej ett svar
det känns obehagligt jag gör som vanligt; säjer ingenting hummar max diffust, kanske någonting om kol, kanske om jacket i parketten eller om hur grannens cancersjuka hund tappar hår på vägen som småfåglarna samlar hela näbbar fulla av
om hur girigheten cirkulerar i fler än ett blodomlopp och att jag inte är ensam om den
och vänder mej med ryggen mot med blicken in i väggen.
(den är lättare att leva med än varm fuktig brösthud. din tunna brösthud)
jo jag har tappat motoriken känslan och orden får dom aldrig längre som jag vill
jag låser hellre in dom då, än att du ska missförstå och jag bli tvungen att förklara om och om igen tills också jag glömt bort vad det hela handlar om
tills jag dissekerat sönder varje liten beståndsdel av meningen i bröstkorgen jag byggt på så länge
innerst inne vet jag. du för ditt bleka finger uppför min obefintliga ryggrad upp och nerför skulderbladen och viskar i mitt öra avbryter mej mitt i samtalet med väggen
>> jag är kär i dej. <<
och jag biter mej i tungan. det är det enda sätt jag vet, att amputera impulsen. den att säga nåt tillbaks och kanske ,antagligen, fucka up det finaste jag har
blodsmaken sprider sig men när du kysser mej märker du ingenting
och om jag älskar dej, pojke, är det därför
och om jag hatar dej,
Fri vers
av
Desert dust
Läst 1393 gånger och applåderad av 44 personer Publicerad 2010-02-17 02:07
|
Nästa text
Föregående Desert dust
Senast publicerade
utkast jag saknar dej 22:22 i kvarteret nånstans innan det tog slut pojkvän Mitt Ord rädd för tystnaden Se alla |