Det är som att blodet mitt har alltid varit still
Och som om vener var av marmor

Vad ska andningen vara till
När du går förbi och inte vänder?

Som att orden inte fanns
Och som att tankarna aldrig varit lika många

När du låtsades att blodet ditt
Rann precis som vanligt

Jag har aldrig kunnat låtsas
Om saker som inte händer

Och om världen stannar upp
Det är väl så jag känner?

Jag kan inte ignorera att du gick förbi
Inte heller att jag inte kan andas

Varje gång du stoppar blodet mitt
Och gör mina vener om till marmor.