2007-10-06
Du kunde inget lova
Det sa du från början
Men du känner inte mig
Ger du mig handen
Tar jag hela dig
Jag blir aldrig nöjd
I din famn fann jag trygghet
Men du tog avstånd
Du drog mig närmare
För att slippa känna
För att slå ifrån dig allt som inte passade in i ditt liv
Och jag var inte en av dem som fick plats
Jag var ingen
Jag var bara nu, bara nu
Inget sen inget senare
Ingen framtidssyn

Bara lust och åtrå en kort sekund
I ditt långa liv

Här i mörkret i mina drömmar kan jag känna din närvaro
Din doft och
Din konstanta frånvaro
När jag vaknar

Hur kunde jag låta det ske
Hur kunde jag låta det hända
Dina händer smeker ömt min hungrande kropp
Det kunde ha varit vem som helst
Men det var du
Det var du
Det var du som lockade och drog mig närmare
I din famn fanns värmen jag sökte
Men jag var ingen
Jag var inget
Inget sen, inget senare
Jag var vemsomhelst
Jag var en kropp
Ett tomt skal
För det passade dig så bra…
Tänkte du någonsin
På den kropp du förtärde,
på den själ du långsamt plågade med din obeslutsamhet.
Trodde du verkligen jag inget märkte
Att jag skulle kunna gå oberörd ur det här?