Det går för fort kompisar
jag hänger inte med
jag är utvecklingsstörd
Jag vill vända tillbaka
inåt
Jag ser inte det roliga
i den ändlösa festen
Jag ser inte det meningsfulla
i den eviga jakten på lycka
Jag vill inte vara med längre
Så vad har jag då för val
Ska jag isolera mig själv igen
eller ska jag våga prata med dom andra
dom som drar sig inåt?
Jag ser det i deras blickar
jag känner det i deras rörelser
vi är så lika
är det det som skrämmer oss?
Man vill ju inte verka bögig
våra taniga kroppar avslöjar en osäkerhet
Varför är vi rädda för deras homokomplex?
jag vill ju bara prata med dig
jag vill jämföra mina tankar med dina
jag är trött på bacardi, paradise hotel och helgjobb
jag vill att du ska berätta hur dina träd ser ut
hur du förnimmer buskarna
hur det känns att tappa tron
prata långsamt tyst och lugnt
jag lyssnar
dom kan fortsätta tävla och slåss
vad gör väl det om hundra år
vi kan göra det här på vårt sätt
vi behöver inte spela deras spel
om vi inte vill