Jag skrattar åt det förnuftiga
Enbart tid för det omöjliga skapas
Aldrig någonsin har månen lyst såklart
såsom i spegelbilden på havet

Tidtagarur tickar ut min tid
Möjligheterna skapas

förintas

och uppstår igen


Jag står still på havets botten
Finner ro i tystnadens famn
Skrattar åt skuggorna
vilket förintar mig själv

Får mig att tro på något annat


Du vishet vilket förut
befann sig i min själ-
Visa dig!


Jag visslar på en gammal melodi
Begraver mig själv i tidens sand
Återuppstår ifrån evighetens sköte

Att få andas är en gåva