För många gånger har vinden mig kallat
att med dem flyga med, i lövens dödsdans.
För många gånger har solen åt mig skrattat
att jag väntar på natten, som ständigt mig lämnar.

I havets längtan om att krypa mig över
så slår den,ursinnigt, mot stenarnas barrikad
I markens dånande tal om att livet har en röst
så ser jag, min själ, flytandes mot en bättre värld.

Jag vet att tiden är en maskin, skapt,
för att veta när stjärnorna faller
Jag vet att beröring är en hägring,
en illusion, om ett liv därefter...

i lyckans substitut