Jag sökte efter en värme som inte fanns där
och för ett ögonblick tyckte jag se din blick flacka
falla
nedanför mitt ansikte, mina händer
ner under sängen, och sökte efter dammet från igår
Du vill tillbaka, nära
precis som jag

Så varför tar vi inte den där lilla sekunden
till att känna varandras lycka rusa i blodådrorna
När jag vet att du vill, men bara inte har tid längre
att fylla omgivningen av magi
och aldrig mer vara, sådär vilse som jag känner mig nu
Men vi är så trötta, du och jag

Och jag ligger där i din handflata och väntar
men du har så svårt att se mitt kroppsspråk
(Är jag så osynlig?)
eller finns jag där bara i förebyggande syfte för att hämna gårdagens sår
Men de är små nu, och vi är så stora
Kanske är det därför jag är så förbannat rädd och ensam

Men vi kan ju fortfarande sitta här och leka distans
när jag vet hur nära du egentligen är
och jag kan skriva det där vemodiga
som inte alls slutar sådär som man kanske trott
utan bara vänder, och jag vet ju precis hur det är

Du är min sjukdom, älskling

Jag menar - Jag älskar dig