Jag är här

utom räckhåll

ensam vid min lilla lägereld

den eld som skulle värma oss brinner sakta

den saknar det bränsle som vi skulle ge det

lågorna flämtar och sträcker sig upp i sitt sökande efter mer näring


Mitt i natten

ensam med alla tankar

utan svar utan vetskap

vet inget

kan inget tro

lägerelden brinner än

hinner den få näring

eller ska den få somna in i en slumrande glöd

kommer dina steg leda dig hit igen eller var det bara en behaglig paus på din väg


nattfrosten smeker lockande

säger till mig att lämna värmen

ge upp drömmen om värme

återvända till kylan

tillbaka till inget

men inget lockar inte starkt nog än

tomhetens frusna fingrar stryker min kind

plockar de ensamma tårarna ur min ögonvrå

smakar det salta i mina tårar

när sig på min övergivna känsla

säger åt mig att glömma våren

säger åt mig att våren är till för andra


elden brinner

stirrar på de flämtande lågorna

där glöden lyser starkt

som min hunger

men vart ska elden få mer näring

kommer dina steg leda hit

till mig

någon gång?