de tomma orden sjunger i mitt sinne

där dina ord borde finnas finns bara tomrum

det ekar av frånvaron av skratt

ensamheten väntar tålmodigt var natt


de outtalade orden dog

efter att den som skulle ha sagt dem drog

ovissheten leker med mitt inre

hopp och förtvivlan leker hela havet stormar med mina tankar

förtvivlan leder starkt på poäng

och hoppet verkar åter ha åkt på däng


Hjärtat klär sig i sorg

handlar åter armering till att bygga en ny borg


kanske lära sig läxan

ge fan i kärlek

den är bara ett annat namn för väntande svek

I alla fall för den som hopplöst tror

för jag vill dit ingen kärlek bor

bli frisk från denna längtan

passiv och stum åter

fast jag ensam på natten gråter

men de ord jag om drömmer

kanske är lika bra jag glömmer

för mig sjunger bara de outtalade orden

om att jag åter får se mitt hjärta trampat i jorden