Att ha en relation
är ingen garanti för lycka

Att vara ensam i tvåsamhet
tas för givet
bara vara bra att ha
finnas till hands
"hjälpa till"
Duga när den andra är
på "bushumör", "sugen", "kelsjuk" eller rent ut sagt bara kåt.

Att vara singel
är ingen garanti för lycka heller
om man saknar någon att pyssla med
vakna intill
somna intill
njuta med och då menar jag inte bara sex

visst man styr sin egna tid
man kan göra en del med vänner
har man skills kan man fixa one nights
om man inte känner sig billig dagen efter förstås

Så det är ju det
damned if I do
Damned if I dont

är det inte det ena
så är det det andra

fast ofta både ock...

för lika gärna kan man vara fånge i en sunkig relation
som fast i den eviga "bara vänner"-fällan

Visst, självkänsla och tur spelar stor roll
men någonstans tycker man att har man en hel del att ge,
varför ska då man behandlas som en gårdagens kaka där man bara vill plocka åt sig en del av det gottaste och lämna resten åt kråkorna.

Jo, man borde vara glad för att ha valmöjligheter, sen är frågan, hur fri är man egentligen?
I en relation eller inte.
Ibland är man sin egen fånge.

är det inte det ena så är det...

faaaaan så jobbigt.