Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

 

 




Jag är så trött på alla vackra människor

 

och förresten kommer ju skönhet inifrån

oftast från en plats som alltför få

tar sig tiden att se

 

De har visst så bråttom

att de inte hinner med

 

jag är så trött på vackra människor

som går mot vinden

men aldrig märker det

 

och vinden bryr sig inte längre

den är så retuscherad

att den inte syns 

 

och själv har jag blivit så blek

under vintern

att jag inte syns mot ljusa ytor

 

jag har nog blekt mig själv

i sådan grad 

att jag snart inte behöver speglar

 

men om det hade bekommit mig

så hade jag inte gömt mig för solen

jag saknar hellre färg än nyanser

 

men i världen på andra sidan linsen

kommer skönhet på burk

i singelförpackningar

 

och de som inte passar in

måste sticka ut

så att de som vinner alltid står längst fram

 

De gör kanonmat av barnen

för fotogamarna som kan mer om fienden

än sina vänner

 

Nu säljer de sin kärlek på ebay

och skänker vinsten till svältande barn

kanske gör det någon lycklig

 

men individen letar drömmar bland reklamerna

och dricker själlöst kaffe

för att få känna sig verklig

 

De drömmer om det andra

och vi drömmer om dem

och jag är så trött på alla vackra människor

de är ju inte jag

 

 

 




Fri vers av Eléa
Läst 485 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2010-05-15 16:09



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Fint flytande text med en lätt bitsk och ironisk underton med många välfunna uttryck och bilder. På något sätt så beskriver den en värld som numera är fullkomligt retuscherad och där det inte längre finns någon plats för djupare mellanmänskliga möten. Rent personligen så drömmer jag dock inte om de "vackra" människorna utan faktum är att de inte nämnvärt bekommer mig eftersom de lever i en värld som är så långt ifrån min egen att jag knappt ens upplever den som verklig. Men jag förstår tröttheten i dikten. Alla dessa bilder och ideal som vi ständigt matas med och allt det där som särskilt de unga på något sätt känner att de är tvugna att leva upp till. Den här dikten innehåller i alla fall några riktigt fina guldkorn till formuleringar. Att vara så blek att man inte syns mot vita ytor, att bleka sig så hårt att man inte längre behöver speglar och att hellre sakna färg än nyanser...Det är suveräna bilder och dikten tyder på en bra mycket djupare uppfattning om livet än det glassiga liv som den tar spjärn emot. Kanske framför allt så tycks den längta efter saker och ting som äntligen för en gångs skull är Äkta.
2011-03-18

  Andreas Widell
klockrent!
2010-12-01

    vilgot hellros
bra skrivet
2010-06-09

    stelnad
håller med. jättebra skrivet.
2010-05-15

  Silverdroppe
håller med Eva A fullständigt.
"jag saknar hellre färg än nyanser"
vackert coh sant.

En mycket fin text! verkligen.
2010-05-15

  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
"Jag saknar hellre färg än nyanser".. Bevingade ord! Wow! Tack!
2010-05-15
  > Nästa text
< Föregående

Eléa
Eléa