Då satt vi där igen du och jag
Väntandes på ingenting

Detta skulle vara vår hjälp
Men det fanns inget hopp
Det fanns ingenting

I ett rökrum med träbänkar fulla av gamla brännmärken
Jag tror de var fler än gången innan
Den enorma askkoppen som var det mest intressanta blickfånget
Fimpar på golvet

Jag såg på dig ibland
Du sade något och jag svarade
Utan att tänka efter
Du skulle ändå inte minnas vad jag svarat
Din blick var svart och tom

Vi satte oss i korridoren i två unkna fåtöljer
In kom två förtvivlade föräldrar med sin tonårsdotter
som försökt ta sitt liv
Dottern slängde sig i förtvivlan på golvet skrikande
Mamman grät
Det berörde mig inte

\"Vilket jävla ställe\" sa du
\"Ja du ser själv nu vart du passar in\" svarade jag
Jag tror inte du hörde
Du petade på fåtöljens armstöd där du fått syn på en blomma i tygets mönster
\"Varför är den här?\" Frågade du
\"Pappa jag vet inte, antagligen ska den vara där\"

Nu ville jag gå
Jag ville lämna dig men ändå inte
Du sa att du ville ha kvar mig men ändå glömde du bort att jag fanns där

Jag gick bort till en skötare
Bad om att få komma ut
Han släppte ut mig
På det stället är alltid dörrarna låsta för att inte sådana som du ska kunna rymma

Sådana som du